Singeltankar på Cafe Sirap (Anektdoter om Kärlek)

Hon säger: - ja, tack för att du förstår, vet inte riktigt om jag gör det själv. Hon sitter med huvudet i händerna. Han säger: - tror jag förstår varför du inte förstår. Båda ler.

Han: - allt för ofta beter man sig som i någon roman av Jane Austen. Det är svårt att få hjärta och hjärna att samsas i kärlek. Ja, det är ju delvis därför Bridget Jones dagbok är så hejdlöst rolig. Hon ler. Han säger: -ja, det handlar nog om att vänskap inte är någon omständlig omväg till ett förhållande, det är ett mål i sig själv. Men det är som bekant inte så lätt alla gånger.

Musik och högljutt sorl gör det svårt att prata på Cafe Sirap. Hon frågar: OK, om du har tänkt på sådant här förut vore det intressant att höra. Varför försöker man intala sig att inte tänka så mycket utan bara se hur det faller sig? Men sedan tänker man ändå. Vad beror det på? Båda skrattar åt den fyndiga iakttagelsen. Han säger: -jag tror inte problemet är att vi tänker för mycket. Problemet är ofta bristen på riktig vänskap. Hmmm, det kan ju stämma tänker hon. Han frågar: -har du hört talats om boken ‘Kärlekens fyra ansikten’ av CS Lewis?

-Den som handlar om agape, eros, tillgivenhet och vänskap, svarar hon?. Han fortsätter. Vi vet att det är smart att inte försöka måla upp bilder av varandra som sedan kanske inte uppfylls. Varför begår vi ändå den orättvisan mot varandra? Jo, jag tror det ofta handlar om avsaknaden av sann vänskap säger han. Tillbringar man en dag med en vän har man en maggropskänsla av en naturlig och bekant atmosfär, även om det inte alltid innebär att det är behagligt. Vänskap handlar ju ibland om att tvätta livets smutsiga tvätt tillsammans.

Hon ler: -jag tror verkligen du har en poäng i vad du säger. Men hur gör man, frågar hon? Han tänker efter. Han säger: -ta min pigga mormor och morfar till exempel. Första gången tyckte du det lät så mysigt. Visst, jag kan hålla med, men som alltid finns det en historia bakom.

Det är där bakom det synliga som vänskapen gömmer sig, den riktiga vänskapen. Min mormor och morfar träffades i Jönköping under slutet av kriget. Mormor kom från en fin familj som blivit bankrutt efter Kreugerkraschen.

Morfar som var begåvad kom från en fattig familj, vilket gjorde att han inte kunde studera. Idag, mer än femtio år senare ger de ett piggt och mysigt intryck. Men bakom piggheten finns något annat, rädsla för att förlora. Förlora det man äger och har. I det läget blir man säkert fästa vid varandra, men detta är inte bara ‘cosy’. På samma sätt är det med mig, säger han. Det finns saker i min historia man bara kan känna igen om man känner igen det som finns där bakom. Kanske något från mormor och morfar?

Det är sådant som en vän intuitivt känner igen. Hon nickar instämmande. Han säger: - ibland pratar man om att man måste våga för att vinna. På ett sätt tror jag det stämmer, på ett annat sätt tror jag det inte. För att prata med CS Lewis så handlar det mod vi använder oftast om eros eller tillgivenhet. Det vill säga om känslor, sexualitet – och ren biologi. Mer sällan handlar det om agape eller vänskap, vilket berör andra sidor av vår personlighet. Sådant som har med övertygelser, resonemang, tankekedjor och associationer att göra.

Viktiga delar av vår personlighet, utan vilka vi aldrig skulle kunna inse vilka vi är.

Nu skrattar hon och säger: -du borde ju bli professor i det här. Han blir generad. Det vet jag inte, men jag tycker det är viktigt. För om vi nu inte förstår varandra - så förstår vi i alla fall varför, eller hur? Båda skrattar. Hon går på toaletten och tänker: han är ju riktigt snygg. Han beställer en kaffe till och tänker: hon är ju riktigt söt. Det är en sen kväll i september på Cafe Sirap. ‘Bara - vara - vänner’ sjunger Jacob Hellman på cafeets CD-spelare.

Vi kan val prata om allt...